Sitter på kontoret och blickar ut på regnet utanför mitt fönster. Funderar på var sommaren tog vägen (30 grader varmt i helgen ju) men känner mig ändå tillfreds med tanke på att det är sista dagen i maj och årets bästa månader är framför mig. Dessutom har jag gjort vad jag ska på jobbet den här månaden, i morgon börjar en ny med fullt fokus igen men den här eftermiddagen kan jag tillåta mig själv att luta mig tillbaka lite.
När jag gör det så kan jag tyvärr inte låta bli att bli lite nöjd med mig själv. Jag vet, det låter självgott och i landet lagom får man ju inte skryta om något eller vara nöjd med det man har åstadkommit. Men när man som jag ändå har tagit sig igenom en resa i livet så tycker jag att man ska kunna unna sig det. Det är sällan jag pratar om det men när jag ändå sitter här och funderar på var jag befinner mig i dag så kan jag ju öppna upp mig lite om min bakgrund.
Livet har inte alltid varit en dans på rosor med leenden mot mig, nu när sommaren är nära tänker jag i rak kontrast på alla vintrar där livet varit betydligt tuffare och många människor inte har trott på mig. Så många februarimånader jag har gått igenom där Mälaren har varit bottenfrusen och min egen tillvaro har känts minst lika frusen. För ungefär 6 år sedan bestämde jag mig dock för att göra en förändring, tror det var strax efter att snön försvann det året. Av någon anledning har årstiderna alltid varit väldigt viktiga för mig men under åren efter mitt beslut att förändra mig så har jag inte längre gått in i dessa depressioner om vintrarna.
Jag hade hela tiden några vänner som trodde på mig och som till slut fick mig att inse att jag var tvungen att förändra någonting. För jag tror, av egen erfarenhet och vad många andra säger, att det absolut viktigaste för att skapa en förändring är att själv inse att man behöver förändras. De som trodde på mig sa till mig sådant jag inte lyssnade på, vilket gjorde att jag inte var intresserad av att förändra mig. Men efter att de sått tillräckligt många frön i mig och efter att ha gått igenom ytterligare en vinter så hade jag väl till slut kommit fram till känslan av att nu måste det hända något. Och där och då trodde 2011-Daniel att det var jag själv som kommit på detta och därför ville jag genomföra förändringen. 2017-Daniel inser ändå att det var tack vare fina vänner som jag kom till punkten av förändring och att det var de som fick mig att ta steget. Så tack framförallt ”Ärtan” och Chrille, ni vet vad ni har gjort för mig och det är jag evigt tacksam för.
Sedan dess har jag utbildat mig till säljare och träffat kärleken i mitt liv. Jag har ett arbete jag trivs fantastiskt bra med och livet kunde så här sista dagen i maj inte vara bättre, trots regnet. Men jag har hellre regn på mitt fönster än regn i mitt sinne.
Skönt att få skriva av sig och jag ursäktar om det inte var så sammanhängande, men det är delar av min berättelse. Någon som är i liknande situationer får gärna höra av sig så kanske vi kan ses så berättar jag gärna mer om hur jag skapade förändringen i mitt liv.
Nu väntar sommar och långhelg, kan det bli bättre?